Vill EU stjäla vårt Uran?

Följande lär stå i artikel 86 av det gamla euratomfördraget från 1950-talet:

"De speciella klyvbara materialen skall vara gemenskapens egendom.
Gemenskapens äganderätt skall omfatta alla speciella klyvbara material
som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag
och som är föremål för den i kapitel 7 avsedda säkerhetskontrollen."

I Lissabonfördraget har man valt att göra förändringar i ett antal gamla fördrag. Texten ovan får dock kvarstå oförändrad.

I västerbotten finns ännu inga urangruvor, däremot lär det finnas fyndigheter och goda möjligheter att tjäna pengar på urangruvor om sådana blir tillåtna... Uranbrytning är dock ingen höjdare för miljön. Om Uranpriserna blir för höga är det dock inte säkert att Sverige kan tjäna så mycket pengar och avgöra i vilken utsträckning och var brytning skall ske då EU ser Uran som en speciell strategisk resurs...

Ännu ett skäl till varför Sverige borde dra tillbaka sitt godkännande av Lissabonfördraget, vilket torde vara möjligt så länge fördraget inte trätt i kraft... Priset på övriga metaller som bryts i gruvor torde kunna sjunka någon gång i framtiden då metall kan tas tillvara som skrot från gamla bilar, diskbänkar etc. och tillväxten i de fattiga länderna mattas då de börjar närma sig vår levnadsstandard... Priset på Uran torde dock bara gå upp upp upp i takt med att fossilbränslekällorna sinar.